En av mina kollegor pa civil.ge noterade att Carl Bildt uppskattat mitt oversattnings-jobb forra veckan
Far hoppas att Bildt skriver lite mer om Georgien i framtiden, sa jag far lite mer att oversatta.
Forutom de administrativa uppgifter jag sysslade med i forra veckan, deltog jag aven i nagra av UNAGs mer praktiska projekt, som jag annu inte beskrivit.
Advancing National Integration (ANI)
Ett av dessa projekt, Advancing National Integration (ANI), fokuserar pa integration av minoritetsgrupper i Georgien. Projektet som till storsta delen ar sponsrat av USAID, jobbar framforallt med att bryta ner stereotyper och att involvera ungdomar i olika nationella initiativ. Tanken ar att georgiska ungdomar saval som ungdomar fran minoriotetsgrupper som t.ex. armener och azerbaijaner, ska motas over gemensamma projekt och att detta ska leda till en okad forstaelse for de olika kulturella skillnaderna och likheterna mellan grupperna.
Under vart besok i en region utanfor Tbilisi, tittade vi bland annat pa film med azeriska ungdomar om kulturer och traditioner. Vi fick aven chansen att diskutera lite med ungdomarna. Det ar spannande att se hur UNAG jobbar med dessa fragor, och vilka metoder de anvander. Integration och forstaelse ar av stor vikt for att bade minska klyftor mellan grupper och for att skapa fortroende och stablitiet. Jag kommer troligtvis atervanda mer till detta projekt senare och da, mer i detalj lara mig hur man jobbar med detta rent praktiskt.
Refugees and Migration
Under veckan fick jag aven besoka UNHCRs center for asylsokande. Centret som formellt ligger under Georgiska "Ministry of Internally Displaced Persons from the Occupied Territories, Accommodation and Refugees" huserar asylsokande, i vantan pa deras eventuella uppehallstillstand eller flyktingstatus. Centret har cirka 65 rum, dar bade familjer och ensamkommande bor, ofta kommer dessa fran krigsharjade lander, men manga kommer ocksa for att fa ett battre liv och fler mojligheter i Georgien eller Vasteuropa.
UNAG besoker normalt asylboendet varannan vecka, ovriga veckor besoks det av UNHCRs personal. Har ar ett utdrag ur mina anteckningar fran besoket forra veckan:
Nar vi - jag och tva medarbetare fran UNAG - anlander till centret tas vi emot av en rysktalande kvinna. Pa stangslet runt boendet sitter en skylt som visar att fotografering ar forbjudet. Val inne i huvudbyggnaden ar det ganska lugnt, nagra irakier star och vantar pa att fa sitt arende provat.
Mina kollegor gar igenom listor med namn pa asylsokande, de for statistik over varifran de olika asylsokande kommer och studerar de olika arendena. Nar listorna gatts igenom, gar vi runt i boendet och knackar dorr. Alla som bor har har ratt att fa sin rost hord, sa vi staller fragor om allt ar i sin ordning, om nagot inte fungerar bra osv. UNAG och UNHCR jobbar har aven med att klassificiera de olika arendena och undersoka ifall den asylsokande kan klassas som flykting eller ej, nagot som i enlighet med internationella lagar innebar andra rattigheter an vad en asylsokande har.
Lokalerna i asylboendet ar valstadade och det mesta verkar vara i sin ordning. Att man fortfarande anvander sig av papperslistor for att halla koll pa vilka som bor i centret, forklarar min medarbetare Ilia, beror pa att personalen inte lart sig hantera datorsystem an, sa det har fungerar bast - och fungera verkar det ju gora.
En kopp kaffe senare - efter en intressant diskussion med adminitrationen, om kulturforstaelse och spraksvarigheter - ar det dags for oss att bege oss tillbaks till kontoret i Tbilisi. Dagen slutar med en kort rapportering om laget, och sedan hemfard via Tbilisis tunnelbanesystem.
Det var en spannande vecka, och idag borjar ytterligare en. Vad exakt som kommer dyka upp pa mina dagordningar ar inte helt klart an, troligtvis kommer jag besoka ytterligare nagra projekt och jag har blivit tillfragad att utveckla ett datorsystem for det ovan namnda ANI-projektet, far se hur det blir med det (den Georgiska traditionen, ar inte alltfor sallan mer prat an handling).
For ovrigt trivs jag bra har, hamnar ofta i politiska eller filosofiska diskussioner med personalen, vi ar lite som en familj. Idag ska jag t.ex. fa lite hjalp med praktiska arenden, sasom betalning av rakningar och kontrakt-paskrivning mm. Jag tar mig normalt med tunnelbana till praktikplatsen. Fritiden ar ofta full av olika upptag, jag har manga kamrater sedan mina tidigare vistelser i landet, sa det ar nastan alltid nagot pa gang, ibland ar det en resa, utomhuskoncert eller filmfestival, ibland blir man hembjuden eller sa far man sjalv bjuda hem folk.
Livet gar vidare och jag trivs lite som fisken i vattnet.. ;)
Allt gott och valkommen forbi!
Daniel
