En patriark pa aventyr

En ny dag pa jobbet och det mesta verkar lugnt. Har noterat att Carl Bildt visar kontinuerligt intresse for Georgien och dess framtid. Bra det.

Nagot som dock inte kommer upp i sa manga politiska diskussioner kring Georgien, ar Georgiens troligtvis maktigaste man, Ilia den andre. Ilia II ar patriark, dvs den Ortodoxa kyrkans overhuvud, och eftersom majoriteten av det Georgiska folket bekanner sig till den Ortodoxa kyrkan, ar patriarken mycket viktig. Det patriarken sager ses som det ratta, ytterst fa kritiserar hans uttalanden eller beslut. Man kan tycka att en religios ledare borde sta utanfor politik, men sa ar inte fallet har. Ytterst fa georgier laser bibeln, skulle de forsoka skulle de kanske kunna fa en del funderingar over hur patriarken passar in i sammanhanget (...).

Ilia II uttalar sig ofta om politiska beslut och manga ganger kan han paverka, inte minst oppinionsmassigt. Innan det senaste valet, uttalade sig t.ex. Ilia om att landet behover en ny ledning. Han har ocksa kritiserat manga politiska beslut om t.ex. tillverkningen av kreditkort och han har kritiserat  ungas resande till utlandet. Att sa lite kritik/diskussion finns kring patriarkens legitimitet och stallning, ar problematiskt. Inte ens Ilia IIs kontinuerliga resor till Moskva - en av de mest otillgangliga platserna for en Georgier (sedan 2008 har Ryssland stangt gransen for Georgiska medborgare) vacker kritik eller diskussion.

Den officiella ingangen till patriarkens bostad.

I kontrast till den bristande kritik som finns mot patriarken, sa har under senare tid Georgiska arbetare borjat klaga alltmer pa sina loner. Bland annat har manga gruvarbetare gatt ut i strejk for att krava loneforhojning. Haromdagen, fick jag hora att nagra feminister skulle demonstrera for battre arbetsvillkor, sa jag begav mig dit for att undersoka saken. Mina forvantningar om att fa se gatorna fyllda med feminister dog ut, nar jag insag att feministrorelsen har inte gar att jamfora med den svenska. Totalt 10 tjejer var dar for att demonstrera. Roligt att det kom nagra iallafall (!).

Feministrorelsen i Georgien ar inte sa stor.

Haromdagen beslot jag mig for att bestiga ett av de intilliggande bergen. Jag valde att ta en nagot svarare vag, med stup och lite branter for att fa lite spanning i tillvaron. Plotsligt under ett svarare pass, horde jag roster, forvanad insag jag att nagra ryssar lyckats ta sig till platsen. De ropade pa mig sa jag begav mig dit. Efter en kort diskussion pa engelska och ryska, visade det sig att de ville upp till toppen men inte riktigt vagade fortsatta. Sa jag erbjod dem att visa vagen - det ar en park pa toppen omringad av stangsel, sa man maste veta var man kan ta sig under...

Ryssar + 1 svensk pa vag upp till TV-tornet (Tbilisi)

Efter att ha klattrat en del och tagit os forbi en del avsparrade omraden.. kom vi fram till vart mal. Val uppe pa toppen passade vi pa att ta en kopp kaffe och en tur i Tbilisis pariserhjul - "Tbilisi eye" - mycket vacker utsikt!

I Tbilisi-eye med mina nyfunna vanner.

Allt gott och kom garna forbi om du saknar aventyr i livet! :)

Kultur och framtidstro

Nagot som manga ganger fascinerat mig i Georgien, och aven i ovriga Kaukasus, ar alla historiska spar som dyker upp lite varstans. Haromdagen begav jag mig till ena utkanten av Tbilisi, den del som for ovrigt ar mest befolkad utav folk fran Azerbaijan. Omradet har bland annat en park, Heydar Aliyev park, som uppkallats efter Azerbaijans forra president (den nuvarande presidentens far).

Under veckan som gatt har jag aven fatt ta del av lite av Georgiens kulturutbud. Tillsammans med nagra kamrater, besokte jag t.ex. Teater och Film universitetet. Universitetet som uppkallats efter en kand Georgisk poet, Shota Rustaveli, utbildar studenter i bland annat filmkritik och teaterproduktion.

Jag blev aven inbjuden till Contemporary Art Gallery, en konstutstallning som jag nog hellre skulle kalla "alternative art", da mycket av den sa kallade konsten var svar att forsta eller ta till sig. En av mina vanner forklarade att man behover en speciell utbildning for att forsta den har konsten, det racker alltsa inte med att ha vuxit upp i en konstnarsfamilj! :)

I helgen var det dags att besoka en karaoke-bar i Tbilisi,  det var mycket underhallande, och det faktum att de flesta sangerna hade nagon form av freds-tema, gjorde kvallen till en mycket positiv erfarenhet. Gladjen och optimismen bland deltagarna aterspeglade den framtidstro som det har landet och folket, sa mycket behover.

Livet i Georgien och for det mesta i Tbilisi, gar vidare. Det borjar bli kallt om natterna nu och det har borjat regna allt mer - hostvader antar jag. Vi far val se nar/om vintern tar over. Nu ska jag jobba vidare med ANI-projektets hemsida, som jag namnt tidigare. Det verkar inte bli sa mycket utflykter via UNA under veckan, men kanske beger mig ivag pa egen hand.

 Allt gott och pa aterseende!